Du och jag. Där igen.

Att jag ständigt ska få sånna blickar, hundradels långa ögonkontakter som känns som evighet.

De känns som om inget har hänt.

Men de har de ju, de har hänt massor.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0