Kom hem, berättar om franskaläxan, sätter sig med den direkt.
Jag är dålig, gör saken bara värre, blir arg, skriker, jag blir rädd, gör de jag kan.
Säger att maten är klar, sätter oss och äter i tystnad, maten växer i munnen på mig, tvingar mig själv att svälja.
Dricker upp de sista av juicen i ett svep, magen säger emot men jag tvingar juicen att fortsätta ner.
Tackar för maten, ställer undan tallriken.
Aldrig har jag varit så rädd som då, går mot hallen och hämtar skorna, jag skakar som jag aldrig skakat förr, försöker knyta skorna trots allt. Tar den blåa regnjackan och hämtar mitt headset.
Säger att jag bara ska på promenad.
Går ut till fårhagen bakom huset, låter känslorna falla ner för kinden.
Regnet faller, känslorna faller, går in i skogen, jag älskar skogen. Går länge länge.
Kommer fram till grusvägen, stannar upp och försöker få stop på hyperventileringen som är kvar.
Vänder mig och och går samma väg tillbaka, tänker på hur de skulle bli om jag skrev ett inlägg om de som hänt, känslorna rusar tillbaka.
Vänder mig om och döljer sanningen för dom som ser, för skogen.
Går till grusvägen igen, sätter på en mysig låt som ska få mig att tänka possetivt.
~I'm Yours~
Går tillbaka igen.
Är rädd, rädd som jag inte varit på flera år, jo, så va de, de va flera år sen dehär hände senast, trodde de va över nu.
Går genom skogen, tänker att aldrig är de så mysigt i skogen som när de småregnar, när de är lite fuktigt, man känner doften av mossan mycke tydligare då.
Får ett sms, undrar vart jag är. Jag säger att jag kommer snart.
Börjar tänka att de va nog bara tillfälligt.
Kommer hem och skyller på att jag fick en nysatack, ursäktande dom röda ögonen.
Säger att vi faktiskt inte va klara, får tillbaka rädslan samtidigt som jag hör att mamma och Tyra kommer hem.
Mamma undra vad som hänt och jag svarar att de inte är något. Går in på toan, låter känslorna rinna, tar bort sminket, ursäktande dom röda ögonen.
Går ut, ser på mig med ursäktande blick.
Får tillbaka modet och allt blir som vanligt igen.

Min dag idag va dehär, förlåt om ni inte förstår men de va lite meningen.. hahah! Men allt blir bra i slutet som ni ser.
Jaa, jag kan faktiskt inte ha de bättre. Helt ärligt.